Mötesreferat/Arkiv

Onsdagen den 4 december samlades 27 kamrater på mäss C i Skillingaryds läger för att fira vårt skyddshelgon Sankta Barbara. De allra flesta kom i god tid och de som inte varit med tidigare kunde använda tiden till att gå runt i de för några år sedan nyrenoverade lokalerna.

Det var en bister decemberkväll och mässen låg som en lysande lanterna i den frusna parken. Själva byggnaden uppfördes 1837 som ett slags officerskasern med bland annat regementsexpedition inne i Skilligaryds samhälle. Den flyttades till sin nuvarande plats 1853. Sen dess har den under 170 år tjänat som samlingspunkt för många officerare som varit förlagda i Skillingaryds läger.

Foto: Lena Clarin.

Innan det var dags för kvällens middag fanns det en del förberedelser att göra.

Bo Romedahl tände ljusen vid madonnan, hemförd från Kuba av Göran Fransson. Till vänster på spiselkransen står SWEDEC:s madonna i en delvis söndersprängd granatkropp.

Foto: Lena Clarin.

Kurt Lindberg och Bo Clarin inventerar snapsbordet.

Foto: Lena Clarin.

Även Christer Junefält hittade något som passade.

Foto: Lena Clarin.

Årets hedersgäster, chefen för SWEDEC överste Görgen Larsson och SWEDEC's förbandsförvaltare Ove Lindblad, ställde villigt upp för fotografering.

Foto: Lena Clarin.

Middagen inleddes med att chefen för SWEDEC, överste Görgen Larsson, berättade historien om Sankta Barbara. Barbara är inte bara artilleristernas skyddshelgon. Alla som sysslar med explosiva och farliga artiklar har henne som skyddshelgon, och det gör ju SWEDEC i allra högsta grad.

Därefter tog förre översten, och A6:aren, Leif Mårtensson över ordet och berättade hur det kom sig att Sankta Barbarafirandet kom till Sverige. När Leif var regementschef på A8 i början av 1980-talet så hade han varit inbjuden till ett artilleriförband i Norge i samband med deras firande av Sankta Barbara. Där börjar firandet redan på förmiddagen och håller på till långt fram på natten. Säga vad man vill om norrmän, men fira kan de! 

Lite senare stötte Leif på ett bekymmer hemma på regementet. Den nya befälsordningen hade trätt i kraft och därmed fanns bara en officerskår mot tidigare tre. Alla tre officerskategorierna hade haft egna lillejulsfiranden kort före juluppehållet och nu skulle man försöka jämka ihop de här firandena till ett gemensamt firande, vilket inte var så lätt. Leif samlade då ihop några representanter för de tre före detta officerskategorierna och berättade om hur norrmännen firade artilleriets skyddshelgon. Representanterna insåg genast finessen och tillsammans satte de igång med att planera ett gemensamt Sankta Barbarafirande som ersättning för de tre olika lillejulsfirandena. Det hela slog väldigt väl ut och spred sig så småningom till de övriga artilleriförbanden.

Överste Görgen Larsson berättar om legenden kring Sankta Barbara.

Foto: Lena Clarin

Efter middagen var det allmän förbrödring inne i sällskapsrummet. Christer Linell agerade lekledare med ett egenkomponerat Quizz vilket genomfördes trots en del olydnad i auditoriet. Samvaron fortsatte och stämningen var hög långt in på kvällen.

Leif Mårtensson i samspråk med Mikael Andersson från Vejbystrand. Mikael tjänstgjorde på A6 de sista åren innan nedläggningen och jobbade därefter inom flygvapnet på olika platser i landet.

Foto: Jöran Johansson.

De sista tappra kom nog inte i säng förän en stund efter midnatt. Återigen ett glatt och trevligt firande av madonnan, Sankta Barbara. Vi ses nästa år igen!

Detaljer

Kategori: 2024

Årets boulturnering avslutades på onsdagen den 4 december. Totalt har det under året spelats vid 20 tillfällen. Det totala antalet enskilda tävlingstillfällen har varit 223 stycken och de har tillsammans genererat 669 aktivitetstimmar.

Årets segrare blev Bo Romedahl som tog hem sin tredje inteckning i vandringspriset.

Ytterligare information, och förhoppningsvis några bilder, kommer senare.

Detaljer

Kategori: 2024

Göran Bäckström, uppvuxen i Hovslätt, berättade på tisdagsträffen den femte november om sina 45 år som sportjournalist för ett drygt tjugotal medlemmar i kamratföreningen.

Efter avslutade journaliststudier återkom Göran till hembygden och började på Jönköpings Posten 1971. Att det blev idrottsjournalistik berodde dels på ett eget idrottsintresse och det faktum att ishockeyklubben HV 71 bildades samma år. Hans redaktör hade hört något om en sammanslagning av två hockeyklubbar och skickade Göran att kolla vad det var de höll på med, och på den vägen är det. Han har därefter följt klubben genom alla år och har samlat på sig mängder av minnen under vägen upp till Elitserien och SHL.

Göran Bäckström i berättartagen.

Anekdoter om händelser och uttalanden avlöste varandra, till auditoriets stora nöje.

Sedan gled Göran över till sina sex OS-bevakningar. Han inledde med att det heter Olympiska Spel, inte Olympiader. Det senare är tidsperioden mellan de Olympiska Spelen.

Göran började sin berättelse med Barcelona 1992 där han var utsänd av FLT (Förenade LandsortsTidningar). En enskild landsortstidning har inte ekonomiska resurser för att bevaka sådana arrangemang som Olympiska Spel men tillsammans var de större än våra stora ”tidningsdrakar”, det var bara TT som var större. Det här innebar att FLT:s utsända kom in på de flesta arenorna, före ”drakarna”.

Nästa OS var 1996 i Atlanta. Det som var påfallande var att spelen var kraftigt kommersialiserade, reklam överallt. En annan observation var att det inte var mycket som fungerade som det var tänkt. Vid avslutningen av alla OS brukar IOK:s ordförande avsluta med att ”det här var det mest fantastiska arrangemanget hittills”. I Atlanta sa han att ”det var exceptionellt”.

OS i Sidney 2000 kännetecknades av avstånden. Det var en mycket lång flygresa dit och väl på plats var det långt mellan de olika arenorna, man befann sig alltid på ”fel” plats när det hände något på en annan arena.

När spelen avgjordes i Aten 2004 verkade det som att man hade startat för sen och därför fick jobba fram till dess att spelen började. Färgen hade knappt hunnit torka innan spelen började. Från de här spelen minns han särskilt Carolina Klüft, Christian Olsson och Stefan Holm.

Spelen i Peking 2008 var spelen där allt fungerade. Kina är en totalitär stat och ”tillsagt gäller”. Det var inga problem med något, utom möjligen med språket.

Det sista OS:et för Görans del var London 2012. Nära och bra, men för svensk del nära ett fiasko. Bara ett guld, i segling.

Föredraget avslutades med en frågestund som mest kom att handla om varför det inte går något vidare för lagidrotterna i Jönköping, bortsett från handbollen. Här presenterade Göran flera faktorer som tillsammans gör att det inte går något vidare.

Efter två intressanta timmar avtackades Göran av vår ordförande med A6 minnesbok och en varm applåd från de närvarande.

Detaljer

Kategori: 2024