Tisdagsträffen den 2 maj var ett föredrag om ”Pop på Rigoletto på 60-talet”. Vi vägleddes på en musikalisk odyssé av Lars Östvall från Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

Lars har en bakgrund med 25 år på Jönköpings läns muséum och därefter 15 år på folkrörelsearkivet. Mot slutet av tiden på länsmuséet började Lars, med ålderns rätt, att samla musikaliska minnen från 1960-talet. Allt underlättades när han började på folkrörelsearkivet. Där hittade han den ena skatten efter den andra när det gäller populärmusikens utveckling i Jönköping. En stor del var lokalpressens reklam och artiklar samt deras bildarkiv.

POP 1

Föredragshållaren, Lars Östvall.

Den musikaliska resan började på 1920-talet med den då nya jazzmusiken. Under perioden fram till en liten bit in på 1960-talet bildades flera lokala jazzband som spelade på olika scener i Jönköping med omnejd. Här syntes vår egen trumpetare Göran ”Kongofrasse” Fransson på bilder från 50-talets mitt och framåt.

POP 2

Vår trumpetare, Göran "Kongofrasse" Fransson.

Under 1950-talet kom rockmusiken och tog efterhand över en stor del av publiken, främst den yngre delen. De äldre generationerna förfasade sig över både den skräniga musiken och de unga fansens beteende. Men så har det väl alltid varit …..

1957 invigdes Folkets Hus på Brunnsgatan i Jönköping och två våningar ner under mark fanns en kongresshall som snart blev ett danspalats och döptes till Rigoletto. I våningen ovanför fanns en mindre sal som ursprungligen hette Påfågelsalen. Den döptes senare till Twistkulan. På Rigoletto anordnades dans minst en gång i veckan, i skarp konkurrens med danserna i Idrottshuset, även kallad Kåken. I den dragkampen drog Kåken så småningom det kortaste strået.

Föreståndaren på Folkets Hus var den driftige Stig Sjögren, vår egen Åke Sjögrens pappa. Han låg bakom det faktum att mängder av välkända band spelade på Rigoletto. Även band och artister som var mindre kända men som senare gjorde sig ett namn på alla världens scener.

POP 3

Igenkänningsfaktorn och glädjen var stor bland åhörarna, även om Ulf verkade ha något mer allvarligt att tänka på när bilden togs.

Jönköpings läge har gynnat staden under lång tid. Gamla Riks-Ettan, numera E4:an, löpte genom staden och läget var på lagom pausavstånd mellan Stockholm och Köpenhamn vilket gjorde att det inte var svårt att övertala de mer kända banden att göra en spelning när de ändå passerade förbi. En annan effekt var, enligt Göran Fransson, att många av dåtidens duktigaste musiker, under sina pauser i Jönköping, såg till att dela med sig av sina kunskaper till de lokala musikerna. ”Det var den enda musikutbildning vi fick”, enligt Fransson.

Även om mycket kretsade kring Folkets Hus och Rigoletto så ska vi inte glömma bort Idrottshuset/Kåken och Folkets Park i Huskvarna. Bägge dessa ställen drog till sig kända och ännu inte kända artister. Ett lokalt band som inte bara spelade själva var Caretakers. Under 60-talet arrangerade de ofta spelningar, främst i Huskvarnaparken, med både kända band och de som var på uppåtgående.

En annan musikbefrämjande aktivitet i början av 60-talet var den så kallade Jazzverkstaden i Folkets Hus. Den gick ut på att lokala band fick ta över när huvudnumret för kvällen var slut och man fick hålla på till klockan 01 (något som det enligt vissa tänjdes på en aaaning).

Ett flertal lokala band startades i Jönköping under 60-talet. En del gick det bra för, andra hade en kortare karriär.

POP 4

Fler glada åhörare.

En stor mängd mer eller mindre kända namn svepte förbi under föredraget, här är några:

  • Sveriges Rock-Kung 1958, Sven ”Spinken” Johansson från Norrahammar.
  • ”Bosses”, Jönköpings första rockband under ledning av Bo Andell.
  • Tommy Steele och Rock-Ragge besökte Jönköping 1958.
  • Cream, The Who, Fleetwodd Mac, Jeff Beck Group med Rod Stewart och Ron Wood. Bluesbrakers med John Mayall och Yardbirds med Jimmy Page. Även Eric Clapton besökte staden.
  • Utöver de här världskända artisterna så passerade mängder av andra, svenska, artister igenom Rigoletto under åren men den här tidskriften har inte plats för en uppräkning av alla de namnen.

Så småningom tog den tilldelade tiden slut och Lars fick avrunda. Han avtackades av Bo Romedahl med regementets minnesbok.

 

Text: Anders Leicht

Foto: NG Olsson

Till tisdagsträffen den 4 april hade nye regementschefen på Ing 2, överste Per Åkerblom inbjudits för att tala om bland annat fältarbetsfunktionen inom Försvarsmakten, vad som är på gång inom Försvarsmakten och om omvärldsläget i stort.

Efter sedvanlig inledning med A6 marsch hälsade Bo Romedahl överste Per Åkerblom välkommen.

Per började med lite om sin bakgrund. Född i Stockholm men uppvuxen på Lönnholmsgatan på Liljeholmen. Därifrån kunde han redan i unga år se A6 kaserner.

Bild FF 12 v Per kerblom

Överste Per Åkerblom informerar.

Efter att ha läst till byggnadsingenjör på ED-gymnasiet så blev han inte särskilt förvånad när han fick göra sin värnplikt som ingenjörgruppchef på Ing 2. Han hade inte tänkt sig en karriär inom försvaret men upplevde att han blev väl omhändertagen på Ing 2 och fortsatte därför inom det militära. Det började som vanligt med de olika skolstegen och därefter en varierad tjänstgöring med bland annat två år vid Marinen, två år som stabschef på MUST och som försvarsattaché i Paris.

Som regementschef har han identifierat fyra huvuduppgifter:

  1. Grundutbildning av värnpliktiga och skapande/vidmakthållande av krigsförband.
  2. Officersutbildning, både för att fylla upp krigsförbanden och för utbildning av värnpliktiga.
  3. Upprätthålla beredskap och genomföra insatser, både nationellt och internationellt.
  4. Att vara funktionsföreträdare och utveckla fältarbetsfunktionen.

Fältarbetsförbanden har flera krav på sig. I grunden ligger förmågan till väpnad strid, därefter ska man vara duktiga på hantverket (fältarbeten) och till sist ska man även tillgodogöra sig övriga förmågor. Härigenom kan man lösa sina uppgifter som består i att förändra terräng och infrastruktur till fördel för egna förband och till nackdel för motståndaren. Det handlar om att utföra fältarbeten för att skapa rörlighet för egna förband (broar, vägar), genomföra fördröjande fältarbeten för att hindra motståndarens rörlighet (förstörings- och mineringsarbeten), fältarbeten för överlevnad (befästnings- och maskeringsarbeten) och övriga fältarbeten som kan efterfrågas.

I ett vidare perspektiv, både med Sverige utanför och inom Nato, är fältarbetsfunktionen viktig. Dels för att möjliggöra för allierade förband att röra sig inom Sverige om vi blivit angripna, dels för att möjliggöra för förstärkningar från Nato att ta sig till Finland om de blivit angripna. De här förstärkande förbanden kan skeppas in via exempelvis Göteborg eller så kan det handla om den amerikanska marinkårsbrigaden som är förrådsställd i Trondheimsområdet.

På tal om Nato så menade han att Turkiets och Ungerns agerande borde göra övriga medlemsländer inom Nato fundersamma. Nato är ju en konsensusorganisation, alla beslut bygger på att alla medlemsstater är överens. Om det då finns två medlemsstater som uppenbarligen har en annan agenda än övriga medlemmar så kan det skapas en osäkerhet kring Nato:s enighet, både inom och utom organisationen.

Bild FF 13 hrare

Intresserade medlemmar lyssnade med stort intresse.

Tilltron till överstatliga organisationer börjar naggas i kanten. FN har återigen visat sig vara en tandlös tiger. Både Kina och Ryssland har vetorätt i säkerhetsrådet och kan därigenom blockera hela organisationen. Fler och fler börjar fundera kring ett nytt, och reviderat, FN.

Den här osäkerheten kring de överstatliga organisationernas effektivitet har fått allt fler stater att skapa individuella säkerhetslösningar. Inom Nato har det länge talats om den ”transatlantiska länken”. Den finns fortfarande men kompletteras av fler och fler nationella transatlantiska länkar där enskilda stater har separata avtal med USA.

Det här skapar en mer komplex omvärld där man till exempel kan se hur Ukraina och Turkiet har skapat nära band när det gäller bland annat försvarsmateriel, trots att Turkiet i övrigt verkar vara kompisar med Putin. Ett annat exempel är det nyligen tillkännagivna samarbetet kring luftförsvaret mellan de nordiska länderna (Sverige, Finland, Norge och Danmark). Tillsammans är dessa fyra staters flygvapen starkare än det ryska.

Apropå kriget i Ukraina konstaterade Per att Ryssland gjort flera missbedömningar. Dels hade man underskattat Ukrainas motståndskraft och motståndsvilja, dels hade man helt missbedömt Västeuropas sammanhållning till stöd för Ukraina och slutligen hade man överskattat den egna förmågan att genomföra större krigsoperationer, bland annat var den ryska logistiken klart underdimensionerad och störningskänslig.

Den ryska situationen blir inte bättre av de utbredda krigs- och folkrättsbrott som ryska förband gör sig skyldiga till. Hela ledningsstrukturen, från gruppchefer till nationens högste ledare, uppvisar en flagrant brist på grundläggande etik.

Per Åkerblom avslutade med två konstateranden:

-       Den regelstyrda säkerhetsordningen i Europa och övriga världen är ställd på ända. Detta leder till att nya aktörer försöker ta sig in på arenan, vilket ökar den säkerhetspolitiska komplexiteten ytterligare.

-       För svensk del har vi allt för länge gömt oss bakom vår alliansfrihet. Vi har därför ett stort behov av att utveckla en egen, svensk, strategisk kultur. Inrättandet av ett nationellt säkerhetspolitiskt råd är ett första steg på vägen, men det behövs mer.

Per Åkerblom avtackades därefter med en varm applåd och Bo Romedahl överlämnade ett exemplar av regementets minnesbok.

Text och foto: Anders Leicht

Efter årsmötet 2023 gästades kamratföreningen av överstelöjtnant Jonas Larsson, ställföreträdande chef Ing 2, tillika chef för Fältarbetsskolan.

Jonas började med att presentera sig själv. Han är född och uppvuxen i Eksjö men trots det HV 71-fantast, tillsammans med hela familjen, och han kör gärna motorcykel.

M 2023 bild 3

Överstelöjtnant Jonas Larsson från Ing 2 beskriver nuläget inom Försvarsmakten. 

Foto: Lena Clarin

 

Eksjö garnison består inte enbart av Ing 2 med sina underenheter, där finns även Fältarbetsskolan och SWEDEC (ammunitionsröjningscentret som inte bara sysslar med militära sprängmedel utan även har ett brett samarbete med flera civila myndigheter).

Jonas beskrev sedan fältarbetsfunktionens uppgifter.

-       Förneka motståndaren rörlighet (genom exempelvis mineringar).

-       Möjliggör egna förbands rörlighet (genom exempelvis förbindelsearbeten). De broar som kan vara aktuella är krigsbroar (fordonsburna), balkbroar (färdiga byggsatser), däcksbroar (flytande) och fältbroar (byggs av tillfällig materiel).

De ingenjörsförband som utbildas är antingen förbandsanknutna (ingår i brigader eller divisionen) eller geografiskt grupperade (på platser där man kan behöva slå nya förbindelser).

M 2023 bild 4

Några av åhörarna vid Jonas Larssons föredrag. 

Foto: Lena Clarin

 

De närmaste åren, fram till 2030, ska Försvarsmakten inrikta sig på:

-       Skapa en divisionsorganisation (jämför med tidigare fördelningar).

-       Skapa fyra brigader: MekB 1 (Mälardalsbrigaden), MekB 4 (Västgötabrigaden), MekB 7 (Skånebrigaden) samt MekB 19 (Norrbottensbrigaden), samt att Stridsgrupp Gotland ska förstärkas.

-       Raketartilleri och kvalificerat luftvärn tillförs.

-       UAV (drönare) anskaffas.

-       Närvaron i Kirunaområdet utökas (Kalixforsbasen).

Det oroliga omvärldsläget har inte medfört några beredskapshöjningar men det har vidtagits anpassningar av grundberedskapen för att kunna möta eventuella hot. Ett exempel är utökad övningsverksamhet på Gotland.

Antalet värnpliktiga planeras att öka till cirka 8 000 år 2025 och sedan till 10 000 år 2030. Samtidigt har Försvarsmakten brist på officerare vilket leder till en brist på utbildare. Det låga antalet värnpliktiga medför samtidigt att det rekryteras för få officersaspiranter. En ond cirkel som på något sätt behöver brytas.

Det senaste försvarsbeslutet medförde att flera nygamla fredsförband skulle upprättas. Det handlar om I 13 i Falun, I 21 i Sollefteå, K 4 i Arvidsjaur, Amf 4 i Göteborg, F 16 i Uppsala och A 9 i Kristinehamn. Även de här förbanden kräver tillgång på officerare som måste rekryteras någonstans ifrån. Jämför föregående stycke!

Inflödet av ny materiel är stor vilket, tillsammans med ovanstående kapacitetsproblem, ytterligare ökar belastningen på den befintliga personalen.

Jonas informerade även om att Skillingaryds skjutfält betraktas som ett riksintresse och att det därför utökas genom fastighetsförvärv i gränsområdena när så är möjligt.

Han avslutade med att berätta om de internationella insatserna som han deltagit i och de ”utmaningar” (fin nutida omskrivning för bekymmer och problem) som de inneburit. En fullständig redovisning av dessa skulle innebära en helt egen artikel och lämnas därför utanför denna artikel.

M 2023 bild 5

Jonas Larsson avtackades av vår ordförande med blommor och A6 minnesbok.

Foto: Lena Clarin

 

Text: Anders Leicht

Foto: Lena Clarin.

Årsmötet genomfördes på vår nya samlingsplats, Seniorernas Hus, på Klostergatan 69 i Jönköping. 28 medlemmar närvarade.

Vår ordförande, Bo Romedahl, öppnade årsmötet och regementets marsch spelades. Därefter genomfördes en parentation för de medlemmar som lämnat vår krets sedan förra årsmötet. I år var det ovanligt få jämfört med året innan, endast tre stycken.

M 2023 bild 1

Föreningens ordförande, Bo Romedahl.

 

Därefter följde ett antal rutinmässiga punkter varefter mötesordförande, mötessekreterare och justeringsmän utsågs. Ordinarie ordförande och sekreterare utsågs att utgöra presidium.

Kassamannen gick därefter igenom räkenskaperna för 2022 och de var helt under kontroll. Den ekonomiska verksamheten hade slutat med en mindre förlust och den överfördes till nästkommande år. Föreningens ekonomi är stark och det syns inga orosmoln vid horisonten. Revisorerna var nöjda och föreslog att styrelsen skulle beviljas ansvarsfrihet vilket mötet också ansåg.

Årsavgiften för 2023 bibehölls oförändrad, 125 kronor.

Bo Romedahl omvaldes som ordförande fram till nästa årsmöte.

Styrelseledamoten Bo Mattson hade avböjt omval och i hans ställe valdes Mats Larsson på ett år med planen att han väljs på två år vid nästa årsmöte. Detta för att få en bättre balans mellan de två halvorna i styrelsen. Styrelsen består efter detta val av fyra ledamöter som är valda fram till årsmötet 2024: Göran Johansson, Anders Leicht, Pille Nyquist och Mats Larsson, samt sex ledamöter som valts för perioden fram till årsmötet 2025: Lennart Andersson, Thomas Andersson, N-G Olsson, Anders Gustafsson, Kurt Lindberg och Sven Engkvist.

Till revisorer valdes Richard Ekstrand och Jan Knutsson med Björn Johansson och Leif Lusth som revisorssuppleanter.

Valberedningen omvaldes i sin helhet med Krister Linnell som sammankallande tillsammans med Anders Broman och Tommy Kruth.

Därefter utsåg årsmötet Rune Hall och Bengt Nordenberg till hedersmedlemmar.

Ordföranden informerade sedan om vad som planeras inför firandet av Sverige 500 år. Kamratföreningen planerar att delta med standarvakt vid en budkavle som passerar genom länet den fjärde juni, standarvakt avses även delta vid utryckningen för värnpliktiga på Ing 2 den nionde juni. Årets Artilleriduell (golftävling) kommer att genomföras den andra september och senare samma dag planeras för en gemensam middag på Mäss C i Skillingaryds läger för att uppmärksamma att Armén fyller 500 år.

Innan årsmötet avslutades avtackades mångårige styrelsemedlemmen Bo Mattson med blommor och kamratföreningens bronsmedalj. Bo invaldes i styrelsen 2010 och har bidragit med mycken klokskap genom åren.

M 2023 bild 2

Mångårige styrelsemedlemmen Bo Mattson avtackas med blommor och kamratföreningens bronsmedalj.

 

Ordföranden avslutade därefter årsmötet.

 

Text: Anders Leicht

Foto: Lena Clarin