Efter två års väntan var det nu åter dags att fira artilleristernas skyddshelgon sankta Barbara. Ett drygt tjugotal medlemmar hade slutit upp till årets firande som genomfördes på Barbaradagen den fjärde december i Hovslätts hembygdsgård. Det började med allmänt mingel innan det var dags att slå sig till bords.
När klockan slog 16.00 äskade Bo Romedahl tystnad och vi lyssnade traditionsenligt till Kunglig Smålands Artilleriregementes marsch. Sen hälsade Bo alla välkomna och berättade varför vi firar sankta Barbara och hur detta firande gått till genom åren. Utöver att vara artilleristernas skyddshelgon är Barbara även skyddshelgon för ammunitionsröjare, bergsprängare och brandmän. Det visade sig även att Wikipedia uppmärksammat att Kamratföreningen Smålandsartillerister firar hennes årsdag. Sen gick Bo över till de två prydnader som fanns vid spisen bakom honom. Madonnan, för dagen benämnd Barbara, hade Göran "Kongofrasse" Fransson hemfört från Kuba. Regementsvapnet, som tidigare satt på talarstolen i filmsalen, kom i kamratföreningens ägo genom att det hittades i en hög med skräp ute på övningsområdet.
Därefter intogs den traditionella måltiden som bestod av en sillsmörgås, ärtsoppa och pannkakor. Dagens kock var Tommy, klubbmästare Anders Gustavssons son. Tommy, som för övrigt gjorde sin värnplikt som kock, hade lagat ärtsoppan helt enligt arméns recept, och det märktes. Superbt!
Under det att vi intog sillsmörgåsen avnjöts även valfritt antal snapsvisor med tillhörande dryck. Tungornas band lossade och stämningen blev glad.
Vänstra sidan äter sillsmörgås.
Likaså den högra.
Under tiden som vi åt så underhölls vi av dragspelaren Gabriel Djärv. Han hade, till sin glädje, upptäckt sin gamle gymnastiklärare från högstadiet bland kamraterna, nämligen vice ordföranden Lennart Andersson. Gabriel berättade vidare att han börjat spela dragspel i vuxen ålder, så än är det inte för sent att börja.
Den goda stämningen ledde till att Arnold Bäck berättade om sina öden och äventyr på det vita underlaget, bland annat några Vasaloppsminnen och om skidutrustningens kvalitetsutveckling under 1960-talet. Berättarlusten drabbade även vår ålderman, Bengt Nordenberg, som hakade på Arnolds historier.
Kvällen avrundades med att Vide Vestholm, som rest från Stockholm, tackade för maten och för att kamratföreningen håller fast vid den här fina traditionen.
Text: Anders Leicht
Foto: NG Olsson