Vid 2010 års tredje tisdagsträff den 6 april, den här gången i restaurang Storskogen på A 6 var vi ett 30-tal medlemmar som lyssnade på vår gamle regemetskollega Thomas Nordberg berätta om sina tjänstgöringar i Afghanistan.
Thomas har en omfattande utlandserfarenhet, förutom Afghanistan, har han även varit i Kosovo, Etiopien, Eritrea och Nepal. Han har tjänstgjort i både militära befattningar, som polis och även som civilanställd.
Thomas ingick i en militär befattning i den första svenska styrkan på 40 personer i Afghanistan 2003. Idag är den svenska styrkan över 500 man och skall kunna utökas ytterligare. Thomas återvände sedan 2004 som polisrådgivare.
Afghanistan är ca 1,5 ggr så stort som Sverige och har ca 30 miljoner invånare som till 80% består av sunnimuslimer och 20 % shiamuslimer Afghanistan är kanske det mest religiösa landet i arabvärlden. Medellivslängden är ca 45 år och analfabetismen är omfattande.
Landet har ju varit hårt plågat genom åren. Sovjetunionen försökte inta landet i tio år men misslyckades kapitalt. Efter sovjets uttåg och sammanbrott tog talibanerna över landet helt och hållet och införde strängast tänkbara shialagar i landet.
Efter USA:s intåg 2001 har man från världssamfundets sida försökt få till någonting som skulle kunna blir en demokratisk nationalstat på sikt. Thomas berättade hur svårt det är att utbilda poliser som är analfabeter. Centralregeringen har långt ifrån full kontroll över landet där många regioner helt styrs av lokala krigsherrar. Från de här områdena kommer 90% av allt opium som kommer till Europa. I öster och söder är talibanerna minst lika starka som för 10 år sedan. Jakten på Usama bin Laden, som ju var UAS:s huvudskäl till att gå in i Afghanistan, har ju hittills varit resultatlös.
Efter Thomas mycket intressanta förläsning var vi nog en del som undrade om det över huvud taget finns en lösning på situationen i Afghanistan, i varje fall inom ett rimligt tidsperspektiv.