Minnet av A6 lever starkt. I år har det gått 30 år sedan indragningen av Smålands artilleriregemente, A6.
Helgen den 5-6 september 2015 kallade Kamratföreningen Smålandsartillerister sina medlemmar till samling i Skillingaryds läger för att hedra minnet av vårt regemente. Ett drygt 50-tal medlemmar med anhöriga hade hörsammat kallelsen och uppstarten skedde på lördagskvällen med mingel och en trerättersmiddag i Mäss C. Särskilt roligt var det att regementets sista chef, Lars Carlson, hade möjlighet att närvara.
Kamratföreningen ordförande, Bo Romedahl, hälsade alla välkomna och middagen tog sin början. Göran Fransson, som var en alldeles utmärkt toastmaster, hade med hjälp sitt välkända horn inga svårigheter att påkalla uppmärksamhet när så krävdes.
Under middag var det ett flertal talare som delade med sig av ”komihåg” och minnen från sin tid på A6. Maten smakade förträffligt, stämningen var på topp och kvällen präglades av återseenden, minnen, gemyt och massor av glada skratt.
Söndagen började som sig bör med förstärkt frukost och klockan 10.30 var det dags att samlas vid A6 minnessten för att högtidlighålla minnet av Smålands artilleriregemente, 30 år efter indragningen av regementet. Vädret var inte det bästa, småkyligt, regnet hängde i luften och vi höll alla tummarna för att regnet skulle hålla sig borta.
Jönköping- Huskvarna Hemvärns musikkår underhöll oss till klockan 11.00 då minnesceremonin inleddes med att Bo Romedahl höll sitt välkomsttal. Ytterligare kamrater hade nu anslutit, så numerären hade ökat betydligt. Efter parad för Fanan och Standaret fick vi avnjuta regementets marsch.
Därefter var det dags för dagens första talare, Lars Carlson, A6 sista regementschef, att ta till orda. Lars redogjorde initierat om A6 indragning och avvecklingsarbetet.
Från regementschefens perspektiv, fick vi höra om tiden innan beslutet om A6 indragning fattades, själva beslutet, konsekvenserna av detsamma samt det som följde under avvecklingsåren. Så här många år efteråt var det mycket intressant att höra Lars berätta om denna dramatiska tid. Lars var mycket noga med att framhålla den utomordentliga insats som alla inblandade gjorde. Det var två parallella spår som skulle fungera till hundra procent, utbildningsverksamheten (både grundutbildning och repövning), dvs utbilda förband och avvecklingsverksamheten. Som vanligt när A6 var inblandat, även när det gällde den egna avvecklingen, fungerade allt på ett utomordentligt bra sätt. Den 30 juni 1985 halades fanan för sista gången över A6 kasern och regementschefen lämnade över regementets nycklar till Överbefälhavaren. Att notera är att i samma ögonblick som fanan halades och A6 upphörde som regemente började det regna, himlen grät.
Dagens andra talare var chefen för Göta ingenjörregemente (Ing 2), Överste Patrik Ahlgren. Han berörde i sitt anförande dagens verksamhet på Ing 2, förvaltningen av Skillingaryds skjutfält samt som enda förband i Småland rollen som traditionsbärare. Vidare kom han in på hur viktiga veteran- och kamratföreningar är för försvaret idag. Dagens försvar har förlorat mycket av sin lokala förankring och nämnda föreningar är en viktig länk mellan försvaret och bygden samt för rekrytering av ny personal. För att underlätta för föreningarna att kunna bedriva sin verksamhet har C Ing 2 beslutat stödja veteran- och kamratföreningarna. Detta stöd regleras i ett avtal mellan respektive förening och ING 2.
Avslutningsvis fick vi ännu en gång njuta till tonerna av Smålands artilleriregementes marsch. Därefter rundade vår ordförande av ceremonin och bjöd in till kaffe med dopp på Mäss C.
Miliseum hade öppnat och bjöd in till besök, och vi som var där var imponerade av utställningarna och det fantastiska arbetet som lagts ner.
Därefter var det dags för hemfärd utan vi hade inte fått något regn på oss.
Stort tack! till Jönköping-Huskvarna hemvärnsmusikkår för att ni ställde upp och spelade för oss.
En gång A6;are…alltid A6;are.
Text och foto
NG Olsson