Firandet av artilleriets skyddshelgon

Det kändes hemtamt på något vis, då vi kl.1800 samlades i restaurang Storskogen. Flertalet av deltagarna är ju med ofta på våra träffar. Där var emellertid också en del kamrater som man träffar mera sällan.

Enligt klubbmästaren var vi fyrtio personer, varav fjorton damer, en tendens till ökning. Det är ju trevligt att notera.

Inledningsvis hälsades hedersmedlemmar och vi andra välkomna av vår ordförande Leif Oscarsson, varpå vi stående lyssnade till Smålands Artilleriregementes Marsch.

Bordet med den vackra porslinsstatyetten föreställande Sankta Barbara, stod längst fram flankerat av Kamratföreningen Smålandsartilleristers standar samt den svenska fanan som föreningen tilldelats.

Leif berättade om Barbaras hemska öde och anledningen till att hon helgonförklarades, blev Sankta Barbara och skyddshelgon för artillerister och en del andra yrkesgrupper. T.ex. bergsprängarna.

Efter denna ceremoni bjöds vi till bords för att inmundiga förrätten, silltallrik och nubbe för de som så önskade. I alla glada människors lag, skålades och sjöngs det frejdiga snapsvisor, framtagna av Göran Fransson och Ulf Gustafson. Ärtsoppan fick sällskap av punschen naturligtvis. Jodå, vi fick ner pannkakorna och kaffe med kaka också.

Den i programbladet angivne underhållaren fick lämna återbud p.g.a. sjukdom. Men ersättaren Vivianne Nöjd från Skillingarydsteatern, gjorde ett bejublat framträdande och underhöll oss med härliga sånger och goda historier.

Christoffer Lilliecreutz framförde medlemmarnas tack för arrangemanget.

Bo Wallén

Leif överlämnar Bouens nya vandrigspris till Ulf.----tittar på.

Här överräcker Leif Oscarsson boulens nya vandringspriset till Ulf Gustafson. Vandringspriset skall varje år ges till årets bäste boulare. Ceremonin övervakas av Bengt Nordenberg som skänkt priset.

Vid hösten sista tisdagsträff den 6 november, som vanligt på restaurang Björkudden, hade vi besök av brandmästaren vid Räddningstjänsten Berndt Gunnarsson. Vi var ett 25-tal medlemmar, varav två kamrater från Club A 6, nämligen Gunnar Engblom och Berndt Josefsson, som fick uppleva en mycket spännande och intressant föreläsning. Berndt Gunnarsson har skrivit en bok, ”Jönköping brinner”, och med utgångspunkt från den fick vi hela historien om Jönköpings brandkår/räddningstjänst och dess bränder ända från 1200-talet fram till idag.

Jönköping var först tillsammans med London och Paris med en ordentlig brandordning som reglerade brandväsendet i staden redan i slutet på 1200-talet. 1380 brände danskarna ner västra staden och under 15- och 1600-talen brände man själva staden några gånger för att den inte skulle falla i danskarnas händer.

Gustav II Adolf flyttade staden till öster i början på 1600-talet. 1737 brann slottet och 1878 var det en storbrand på öster då 19 kvarter brann. 1860-1880 byggde man ut brandpostsystemet i centrala staden. Heltidsbrandkår infördes 1898 när man slog ihop polisen och brandkåren till en organisation. 1907 delade man på dem igen. I början på 1920-talet fick man 5 nya brandbilar. Framnäs snickeri på Kålgården brann 1913 och Sandemans brann för första gången av tre 1940.

Till allt detta fick vi höra om bränderna och olyckorna i modern tid, d.v.s från 1950-talet till idag.

Åhörarna var mycket engagerade och fyllde i med egna minnen, i varje fall från händelserna på 40-talet och framåt.

Det blev en mycket intressant och värdig avslutning på 2012-års tisdagsträffar.

Vid hösten andra tisdagsträff den 2 oktober besöktes vi av en gammal bekant, Bengt Dahlqvist. Bengt var hos oss för några år sedan, då i egenskap av kommunalråd i Vaggeryds kommun. Den här gången var han här i egenskap av ordförande i Regionförbundet Jönköpings län, en befattning han tillträde 1 jan 2011.

Regionförbundet är den politiska arenan för samverkan och regional utveckling i Jönköpings län. Här samverkar länets 13 primärkommuner och Landstinget, vilket innebär att det politiska och lokala inflytandet över regionens utveckling är starkt. Uppdraget från staten och medlemmarna i förbundet är bl. a. är att ansvara för det regionala tillväxtarbetet, samt främja hållbar utveckling och tillväxt mot målet ett snabbare, öppnare och smartare län.

Regionstyrelsen är högsta beslutande organ och består av 33 ledamöter – 22 från kommunerna och 11 från Landstinget.
Verksamheten omfattar fem strategiska områden: Livsmiljö och attraktivitet; Kommunikationer; Näringsliv; Arbetsmarknad och kompetensförsörjning och Internationell samverkan. Regionförbundet har även ansvaret för den övergripande planeringen och prioriteringen av länets transportinfrastruktur.

Antalet anställda är ca 20 och budgeten på ca 35 mkr. Man har dragits med ett underskott sedan 2010 på 4 miljoner, men räknar med att komma i balans budgetåret 2013.

Slutligen berättade Bengt att det är oklart hur det kommer att gå med den framtida regionindelningen. Sedan tidigare vet vi att Kronobergs län och Blekinge gärna vill ingå i region Skåne och att alternativet, region Småland, nog kommer att få svårt att få gehör.
Förstahandsalternativet är kanske att Jönköpings län, i varje fall till att börja med, bildar en egen region. Detta skulle innebära att Landstinget och regionförbundet avvecklas och vid valet 2014 sker val till regionfullmäktige och liksom fågeln Fenix, så uppstår ur askan den nya Regionkommunen. Men, som vanligt, ingenting är klart förrän allt är klart.

Fredagen den 2 november var det traditionsenlig kransnedläggning på A 6 begravningsplats på Östra kyrkogården. Ordföranden Leif Oscarsson hälsade ett 25-tal medlemmar välkomna till ceremonin. Leif erinrade oss om det stora antalet unga män som är begravda där. Många hade knappt påbörjat sin tjänstgöring innan de föll offer för Spanska sjukan. Spanska sjukan slog allra hårdast mot personer i åldern 20-40 år och var en virussjukdom som angrep lungorna. Sjukdomsförloppet var snabbt, de flesta smittade dog inom 4-7 dagar. Det dröjde faktiskt till ända till slutet 1990-talet innan man lyckades finna spanska sjukans gener. Det var den svenskfödde forskaren Johan Hultin som 1998 hämtade lungvävnader från en kvinna i Alaska som dött i Spanska sjukan 1918. Det visade sig att viruset var en typ av den fruktade fågelinfluensan.
Avslutningsvis läste Leif dikten ”Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lagerkvist. Därefter följde av en tyst minut varefter Göran Fransson blåste Tapto. Efteråt bjöd Svenska kyrkan på kaffe inne i kyrkogårdsförvaltningens lokaler.

 

Vid höstens första tisdagsträff den 4 september, som vanligt på restaurang Björkudden hade vi besök av en gammal A 6-are, Bill Skoglund från Frivilliga Automobilkåren, FAK.

Bill talade om frivilligrörelsen och främst de organisationer som sysslar med fordon av olika slag. Bill har befattningar i FAK på lokal, regional och central nivå.

Bill berättade vidare att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) under 2012 startade en ny organisation, som ska utgöra en ny krisresurs för länsstyrelser, kommuner och andra samhällsviktiga funktioner/myndigheter, MTE (Motor- och Transportenheter). Utöver FAK, kommer Bilkåren och FMCK (Frivilliga motorcykelkåren) att ingå. MTE kommer att finnas på ett 10-tal orter över hela landet och varje MTE består av cirka 100 personer. De fordonstyper som skall rekryteras personal till är bandvagnar, bandtraktorer, lastbilar, bussar, MC och snöskoter.

Under 2013 kommer en mycket omfattande utbildning att genomföras och varje år skall Motor- och Transpotenheterna öva tillsammans med länsstyrelse, polis, räddningstjänst, m.fl.

Vi tackar Bill för en mycket intressant föreläsning!