För och emot Jönköping

Varför förlades A 6 till just Jönköping? Hur kunde A 6 klara regementsdöden efter 1925 års försvarsbeslut? Vad talade emot A 6 1985?

1895

När väl beslut fattats av riksdagen den 1 december 1892, om att antalet artilleriregementen skulle fördubblas och att ett av de nya regementena skulle vara Andra Göta artilleriregemente (A 6), återstod för Kungl. Maj:t att fastställa förläggningsort. Hänsyn skulle tas till både rent militära och ekonomiska skäl. Flera orter var tänkbara: Linköping, Norrköping, Eksjö och Jönköping. Just dessa orter var aktuella, eftersom A 6 var avsett för 2. arméfördelningen. Den hade stab i Eksjö (flyttades 1894 till Linköping) och förband i Linköping (I 4 och I 5), Jönköping/Skillingaryd (I 12), Eksjö/ Ränneslätt (K 4) och Kalmar/Hultsfred (I 21). Vid tiden var centralförsvarstanken under avskrivning. Bodens fästning, som påbörjades 1901, var t.ex. en del av det nya periferiförsvaret, fortfarande dock stött på starka befästningar. Den äldre strategins tydligaste uttryck var Karlsborgs fästning, som påbörjades 1819, var funktionsduglig först 1870 och nästan färdig 1909 (och lades ned 1927). Ursprungligen fanns tankar om flankbefästningar i Jönköping och Askersund, vilket möjligen fortfarande under slutet av 1800-talet talade för lokalisering av artilleri till Jönköping.

Redan innan 1892 års härordning var fastställd motionerade kapten V H Kilander vid Smålands grenadjärkår (I 7 på Ränneslätt) i Jönköpings stadsfullmäktige om att staden borde ställa mark till förfogande mellan Jära och Ryhov och att ge ett kontant bidrag om 150 000 kr för uppförande av kaserner åt A 6. Efter en del turer blev stadsfullmäktiges beslut i december 1893, att kostnadsfritt bereda plats för sådana kaserner söder om landsvägen mellan Oxbacken och Uppsalaängen, öster om ravinen mot Ryhov, samt att likaså kostnadsfritt dra fram gas- och vattenledningar dit. De 150 000 kr skulle utgå med 30 000 kr årligen under fem år och anskaffas genom försäljning av obligationer. Skjutfält tänkte man sig vid Norra Stigamo och Hyltena någon mil söder om staden.

En politisk strid uppstod mellan berörda städer. Norrköping avfärdades snabbt, Eksjö befanns olämpligt, men Linköping bjöd emot. Jönköping ökade sitt kontantbud till 250 000 kr, varav 50 000 kr kunde tas från 1876 års brännvinsbolagsfond, som var avsedd för stadens förskönande och allmännyttiga ändamål. Resterande 50 000 kr sköt Sparbanken till. Några problem kvarstod. Kaserntomten ansågs för smal, vilket kunde åtgärdas genom att flytta landsvägen, som ledde förbi kasernområdet mot Jära och Eksjö, intill järnvägen. När staden åtagit sig att betala 3 000 kr för detta, att anlägga en kloakledning till Vättern och att låta kronan anlägga en bred uppfartsväg över fältet väster om kasernen, som dittills använts som grustäkt, fälldes avgörandet till Jönköpings fördel. Ett bra skjutfält kunde anskaff as i Skillingaryd, i anslutning till den befintliga regementsheden, där I 12 övade.

Några ord därför om A 6 grannförband, Jönköpings regemente (I 12). Det grundades 1623, men räknade anor från Smålandsfänikan 1563 och Jönköpings och Östgöta lands regemente 1616. Det hade Jönköping som mönstringsort. När det blivit indelt 1685 övade Mo härads kompani i Skillingaryd. Från 1777 var de årliga regementsmötena förlagda dit. Som följd av att allmän värnplikt infördes 1901 behövde även infanteriregementena kaserneras. 1914 flyttade regementet in i sina nya kaserner vid Ryhov i Jönköping.

1925

I krigströtthet efter första världskriget hoppades många på den eviga fredens inträde. En stor avrustning, som endast överträffats av de senaste decenniernas, påbörjades. Hela 2. arméfördelningen drogs in. Det innebar bl.a. att Jönköpings regemente lades ned den 7 oktober 1927. Kanslihus och en del andra byggnader finns fortfarande kvar vid Ryhov. I 12 fick ändå leva kvar i Eksjö, efter sammanslagning med Kalmar regemente (I 21), som flyttat dit redan 1919 från Hultsfred, namnet blev Jönköpings- Kalmar regemente (namnbyte 1948 till Norra Smålands regemente, nedlagt 2000).

Enligt försvarsrevisionens betänkande 1923, borde även A 6 dras in. Nedläggningen förbereddes genom att minska regementets personalstater från 1925 till 1927 från 54 officerare till 41, från 45 underofficerare till 29 och från 319 manskap (furirer, konstaplar, däribland sjukvårdare, hantverkare och hovslagare, och volontärer) och musiker till 183. Även Karlsborgs fästning skulle läggas ned, varför dess artillerikår (A 10) kunde flyttas till de lediga kasernerna i Jönköping. Kungl. Maj:t föreslog i proposition till 1924 års riksdag, att den för A 10 avsedda tunga materielen i stället skulle överföras till A 9 i Stockholm och dess namn ändras till Arméartilleriregementet. Beslutet i 1925 års försvarsordning blev något annorlunda. A 5 (Upplands artilleriregemente) och A 6 drogs in, medan A 9 (Positionsartilleriregementet) ombildades, bytte namn och nummer till A 6 och fl yttades till Jönköping. I praktiken blev det dock Smålands artilleriregemente som bildade det nya Arméartilleriregementet. A 10 tog över det lediga numret A 9, blev luftvärnsregemente (sedermera Lv 1) och låg kvar i Karlsborg. Att det enda nu kvarvarande artilleriregementet har nummer nio, är för övrigt ett avsteg från gammal praxis, att det lägsta lediga numret skall användas.

1936

1925 års försvarsbeslut ansågs inte ha gett tillräckliga kostnadsminskningar. Därför var det tanken att 1930 års försvarskommission skulle lägga förslag om ytterligare nedläggningar. I stället krävde det internationella läget att en upprustning påbörjades. Bland icke förverkligade organisationsändringar kan nämnas förslag att sätta upp ett nytt artilleriregemente i Eksjö! Att A 6 överlevt 1925 års nedläggningar framgick tydligt av 1937 års krigsorganisation. Där ingick A 6 som tungt artilleriregemente i 1. armékåren, bestående av kårstab, III. – IV. fördelningarna samt kavalleribrigaden. I ett alternativ var det tänkt att kåren skulle sändas över till Finland för att sättas in kring sjösystemen nordväst om Karelska näset. I ett annat, mera troligt, alternativ skulle kåren, förstärkt av I. och V. fördelningarna, koncentreras till Skåne.

Försvaret i stort hade dock inte återhämtat sig helt från nedläggningarna efter första världskriget förrän en bit in i det andra. I en del fall, t.ex. för
flottans del, först efter detsamma. Bland organisationsförändringar på 1940-talet som berörde A 6 kan nämnas att Fo 17 flyttades till A 6 i Jönköping från Nässjö 1942 och redan året därpå till Växjö för att slås ihop med Fo 16. Under beredskapsåren 1940- 45 hade A 6 ett detachement bl.a. på Kronheden i Barnarp.

Utvecklingen vände naturligtvis igen. A 2 i Göteborg drogs in 1962. 1968 års försvarsbeslut innebar sedan ett av de steg som bl.a. ledde till A 6 nedläggning 1985.

Södra Kasernerna som, tillsammans med markententeriet, byggdes 1945.

1985

Av en promemoria från juni 1981, överlämnad av 1978 års försvarskommittés arbetsutskott för fredsorganisationsfrågor, FK 78/FRO, framgår att artilleriets värnpliktbehov bedömdes till ca 3 900 per år fr.o.m. mitten av 1980- talet. Det innebar ett överskott av drygt 1 000 utbildningsplatser. Ett utbildningsregemente kunde alltså dras in. Bodenartilleriet ingick i 19 försvarsområdesregementet A 8/Fo 63. Riksdagen hade beslutat att A 7 skulle ingå i ett nytt arméregemente på Gotland 1983. Dessa förband undantogs därför från granskning. Även A 4 undantogs p.g.a. riksdagsbeslut om lokalisering av Arméns tekniska skola, ATS, till Östersund. A 3 bedömdes behövas för pansarartilleriutbildning i Skåne. A 9 låg närmast de två största skjutfälten – Älvdalen och Villingsberg. Återstod A 1 och A 6, vilka ÖB ansåg vara operativt likvärdiga. Han ansåg dock att de största kostnadsreduceringarna skulle uppstå om ett fristående regemente lades ned – A 6. I Linköping kunde garnisonssamordningen fortsätta. ÖB föreslog att A 6 skulle läggas ned och Art OHS flyttas till A 1. De långsiktiga besparingarna bedömdes till drygt 30 Mkr/år.

Arbetsutskottet fick utstå en del spe för sitt räknande av sängplatser, men det följde i stort sett ÖB:s förlag. Det kan vara intressant att konstatera att i Borgerskapets kasern beräknades varje person behöva 2 m² golvyta. FRO beräknade 4 m²/vpl.

Samtliga här nämnda förband, utom A 9, är nu nedlagda, inklusive Fo 63 och MKG. A 9 har med bibehållet nummer fl yttat från Kristinehamn till Boden. Där ingår ArtSS, som övertagit en del av ArtOHS uppgifter. ATS uppgifter har delvis övertagits av Försvarsmaktens tekniska skola i Halmstad.

Förband Utbildningsplatser Militär personal Civil personal
A 1 960 144 19
A 6 910 173 127
ArtOHS 19 2

 

Till kap 6 • Allmän värnplikt

Tillbaka till Innehållsförteckning