De nya kasernerna
Kaserner för militära förband var relativt vanliga i Sverige under förra seklet. Den indelta armén lämnade sina rotar och lägerplatser och flyttade in i nya kaserner när indelningsverket avskaffades och allmän värnplikt infördes 1901. Företeelsen har dock äldre anor. De första kasernerna byggdes för garnisonsförbanden i fästningsstäderna Landskrona och Kristianstad under mitten och slutet av 1700-talet. 1803 flyttade Svea Livgarde in i Fredrikshovs slott i Stockholm och Göta artilleriregemente som bekant in i Borgerskapets kasern 1806.
1892 års härordning, som gav upphov till Andra Göta artilleriregemente, utökade också det beväringssystem som införts 1812 och vars omfattning utökats efter hand. Nu skulle denna föregångare till den allmänna värnplikten omfatta en rekrytskola om 68 dagar. Under 12 års placering som beväring och 8 år i landstormen var övningstiden 90 dagar. Detta var en av anledningarna att både Första och Andra Göta artilleriregementena fick nya kaserner. Under perioden 1890-1899 uppfördes flera påkostade och individuellt ritade kaserner. Kviberg i Göteborg var den första, sedan följde bl.a. Kungl. Livgardet till häst på Lidingövägen i Stockholm och A 6 i Jönköping. Dessa ritades av vår flitigaste kasernarkitekt, Erik Josephson.
Under en andra period, 1900-1908, som följd av den allmänna värnpliktens införande 1901, blev byggnadsverksamheten så omfattande och brådskande, att den krävde ett mera rationellt byggande efter noggrant utarbetade typritningar. Sedan följde en tredje period, 1910- 1929, med mest tillbyggnader och kompletteringsarbeten, men 1914 fick även Jönköpings regemente nya kaserner på Ryhov. Totalt uppfördes 43 anläggningar efter Erik Josephsons ritningar.
Arkitekten
Erik Semmy Josephson hörde till en släkt, vars anfader kom till Sverige i början av 1800-talet. Den har haft flera kända medlemmar, bl.a. målaren Ernst Josephson och skådespelaren Erland Josephson. Erik Josephson föddes i Stockholm 1864. Redan vid tre års ålder blev han faderlös, men blev bäste vän med Axel Palm, vars far, akademiprofessorn och målaren G W Palm, tog hand om honom som sina egna barn. Han lärde dem perspektivritning och det var troligen hos familjen Palm som Erik lärde känna Carl Larsson, som en tid undervisade honom i teckning. Redan 1881 antogs han som elev och studerade arkitektur på Kungliga Tekniska Högskolan. Han läste där till 1885. Därefter fullföljde han sina arkitektstudier vid Konstakademin 1885-88. Efter examen företog han en lång studieresa på kontinenten och i England. Ganska snart efter sin hemkomst fick han ett sexveckors kontrakt med Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Uppgifternas omfattning och hans skicklighet ledde till en förlängning av avtalet. När han slutligen tog avsked kunde han se tillbaka på en 40-årig oavbruten tjänstgöring, huvudsakligen dock på halvtid.
Bättre standard
Förbättringarna var avsevärda jämfört med de förhållanden manskapet hade fått finna sig i Borgerskapets kasern. De nya kasernerna i Jönköping erbjöd ljusa och moderna förläggningar, tvättrum på varje våning, rinnande vatten inne, gasljus i kasernerna, nära till matsal, förråd och övningsplatser, nära till stallar och ridhus. Varje man hade eget klädskåp, istället för en s.k. Tångalåda under sängen.
 |
| Panoramabild från kanslihuset. Från höger skymtar sjukpaviljongen, därefter exercishuset (senare gymnastiksalen), makententeriet (senare skolhuset), stallarna (senare Klockgaraget), Ridhuset (senare bl.a. motorverksaden) och längst t.v. matinrättningen som senare blev en väl tilltagen filmsal. Bilderna tagna vid Generalfälttygmästarens inspektion 1931. Fotomontage. Foton från Alf Wejdell. |
De behövde inte längre äta frukost på logementet. Officerarna hade fått en trivsam mäss med vacker utsikt över Rocksjön och staden. Underofficerarna hade sina bostäder på kasern med betydligt bättre standard än förut. I underofficersbyggnaden bodde de underofficerare som var gifta, i batterivåningarna ogifta sergeanter och styckjunkare i enkelrum. Batteriadjutanterna bodde i anslutning till sina batterier, normalt i två rum och kök. Enda nackdelen var att anknytningen till tjänstgöringsplatsen ledde till många omflyttningar – en nackdel som nog accepterades med tanke på hur det hade varit i Göteborg. Även de äldre förstekonstaplarna fick bättre standard i egna rum. Övriga låg på logement.
En sak saknades dock. Redan när ritningarna granskades upptäcktes det att där inte fanns något marketenteri. Inget hade gjorts åt saken. Officerskåren ingrep. Den beslöt att med lånade pengar uppföra ett marketenteri, som skulle drivas i kårens regi och erbjuda förfriskningar för underofficerare och manskap för en billig penning. Förfriskningarna visade sig huvudsakligen bestå av öl. Varje dag gick en vagn med öltunnor upp till regementet, men något fylleri eller störning av ordningen av denna anledning finns inte noterat i straffregister eller andra handlingar. Detta första marketenteri låg till höger om brofästet där bussen idag går in över E 4 mot kaserngården. Byggnaden, som nu är riven, var mera känd för sentida artillerister som Skolhuset. "Markan" såldes 1909 till Kronan och inreddes till underofficersmäss och konstapelmäss. Dessa fanns kvar till 1943 då underofficersmässen flyttades till underofficersbyggnadens nedre botten och underbefälsmässen till det då nybyggda marketenteriet, till vänster om nämnda brofäste. På platsen för detta nya marketenteri fanns ursprungligen en träbyggnad - sjukhuset - i samma stil som det närliggande exercishuset och den tvärsöver kaserngården liggande matinrättningen. Alla dessa träbyggnader var då målade i en blekgul färg, som senare ersattes av en röd.
Redan 1903-1904 byggdes kasernen ut med yttre flyglar, SY och NY. 1945 byggdes Södra kasern, vilken från 1951 utnyttjades av Kadettskolan. En ny matinrättning, som den kallades då, byggdes 1961 och fick sedermera det mer kulinariska namnet Militärrestaurang.
 |
| Den utbyggda kasernbyggnaden med NY och SY fl yglarna. Bilden tagen omkring 1950. |
 |
| Infarten till regementet genom kasernvakten från nässjövägen. Fotot taget omkring 1950. |