Borgerskapets kasern

De första åren efter att det satts upp var Kungl. Andra Göta artilleriregemente förlagt i Borgerskapets kasern på Lilla Otterhällan i Göteborg. Adressen då var Ekelundstorget eller Hästbacken. Vill man hitta platsen idag får man söka sig till korsningen Kungsgatan-Kaserntorget (öster om Kungshöjd, NO om Feskekörka).

Bakgrund

Till skillnad från de flesta infanterister var artillerister värvade och ständigt tjänstgörande. De måste ha någon stans att bo. Ansvaret för att inkvartera de soldater, som var förlagda i staden som fast garnison från 1644, föll på Göteborgs borgerskap. Staden hade status som fästning från detta år fram till 1803. 1773 inrättades en inkvarteringskommission, som hade att betala kontant ersättning till allt inkvarteringsberättigat krigsfolk. Ersättningen utgick med olika belopp i förhållande till grad och tjänsteställning. Såväl befäl som manskap fick därefter hyra rum där de önskade och där det var möjligt att få plats. Det visade sig inte vara så lätt. Det blev inte lättare när staden 1793 härjades av en svår eldsvåda. I det läget beslöt borgerskapet att låta uppföra en kasern. Garnisonsstyrkan i Göteborg uppgick 1799 till 1 250 man, varav 450 tillhörde Göta artilleriregemente. Resten tillhörde det Stedingkska värvade regementet. Borgerskapets kasern, som var under byggnad, rymde bara 700 man, varför Kungl. Maj:t bestämde att den skulle avdelas för Stedingkska och att artilleristerna skulle inkvarteras som förut. Problemet löstes av att Stedingkska regementet upplöstes år 1801, men förvärrades av att kasernen, när den var nästan färdigställd 1804, härjades av brand. I december 1805 kunde emellertid inkvarteringskommissionen meddela chefen för Göta artilleriregemente, att han den 31 mars följande år kunde disponera lägenheter för 1 kapten, 4 subalterner och 34 underofficerare, vilka sistnämnda fick ligga två i varje rum, samt för 72 gifta och 306 ogifta konstaplar och artillerister.

I mitten av bilden syns artillerikasernen på Kaserntorget. I bakgrunden syns Tygstationsbyggnaden uppe på Lilla Otterhällan. Foto: Göteborgs Historiska museum.

Även familjer skulle alltså rymmas i kasernen. Ett kungl. brev från 1756 reglerade noga hur utrymme skulle beräknas. Ungefär 2 m² golvyta borde förfogas för varje karl, hustru och större barn, då rummet var 3 m högt. "Börandes barnet icke förr anses för större än efter uppnådd 10 års ålder och icke heller längre i kasernen förbliva än till 14:e året, såframt sjukdom icke hindrar dess avfl yttning." För manskapet disponerades 146 enkelsängar och 349 dubbelsängar. Dubbelsängarna tycks antingen ha varit avsedda för två personer och eller för en, som p.g.a. tjänsteställning ansågs behöva bättre utrymme. Av de 844 sängplatserna beräknades 120 för manskapshustrur. Manskapet disponerade 59 rum, varav 8 rymde 2 personer, 12 rymde mellan 4 och 10 personer och resten mellan 14 och 24 personer. Flera manskapsfamiljer var alltså inhysta i samma logement, vilket måste ha medfört olidliga förhållanden. Detta, tillsammans med den dock tidstypiska bestämmelsen att barn över 14 år skulle skiljas från familjen och avhysas från kasernen, gjorde att många avstod från äktenskap så länge de var artillerister. 1777 var omkring 70 % av soldaterna i Göteborg gifta. 1831 var det 30 %.

Nya behov

Efterhand minskade antalet värvade som "rekapitulerade" (d.v.s. fortsatte sin anställning ytterligare en eller flera tidsperioder om tre år). För att täcka vakanserna infördes 1812 den s.k. beväringsinrättningen för män mellan 21 och 25 års ålder. Beväringarnas övningstid förlängdes under mitten av 1800-talet från 12 dagar till 30. 1865 infördes även en Landstorm. Det blev alltmer uppenbart att Borgerskapets kasern inte längre var lämplig för sitt ändamål. Under "repetitionsmötena" fick ofta tältförläggning tillgripas. Kasernen var dessutom i mycket dåligt skick på grund av sättningar. Trots upprepade reparationer befanns den vid besiktning på 1870-talet vara närmast obeboelig.

1875 uppdrogs åt Kungl. Arméförvaltningen att förbereda en flytt till nya kaserner. Flera förslag studerades: Egendomarna Stora Härlanda och Kaggelyckan, vid Kommendantsängen söder om Skansen Kronan eller Katrinelund (vid nuvarande Ullevi). Askim var ett alternativ, men det förkastades p.g.a. risk för beskjutning från havet. I stället föll valet på landeriet Kviberg. Egendomen köptes för 313 000 kr. I april 1892 togs det första spadtaget och den 1 oktober 1895 flyttade regementet in i sin nya kasern. Totalkostnad för mark och kaserner var 1 525 000 kr. Kostnaden täcktes nästan helt av att staten försålde central mark i Göteborg, som inte längre behövdes för militära ändamål, samt en kvittning av stadens inkvarteringsskyldighet, som alltså nu upphörde.

Samma dag som Första Göta artilleriregemente flyttade till Kviberg sattes Andra Göta artilleriregemente upp. Det fick flytta in i de fallfärdiga kasernerna på Lilla Otterhällan, eftersom de egna kasernerna i Jönköping ännu inte var färdiga.

Andra Göta artilleriregemente på kaserngården på Lilla Otterhällan. Foto: Göteborgs Historiska museum.

Där blev de kvar i två och ett halvt år. Den 1 april 1898 ställde regementet upp för sista gången vid den gamla kasernen. Den tretungade flaggan halades och ersattes av en tvärskuren handelsflagga. Kl. 0915 avmarscherade regementet med musikkår i täten mot centralstationen. Ett extratåg, draget av två lok, gled ut därifrån kl. 1013. Lättnad och förväntan låg säkert i luften.

 

Till kap 3 • De nya kasernerna

Tillbaka till Innehållsförteckning