Tillkomsten, A 6 historia

Numera förknippar de flesta jönköpingsbor namnet A 6 mer med "shopping" än med ett regemente. Innan minnet av Smålands artilleriregemente helt förbleknar, finns anledning att rekapitulera hur det uppstod och vad som blev kvar. Annorlunda uttryckt– hur artilleri på det befästa slott, som låg på det västra näset mellan Munksjön och Vättern, utvecklades till fältartilleri och, efter en sejour i Göteborg, blev landets första motoriserade artilleriregemente, men avvecklades och lever kvar till namnet som ett köpcentrum på det gamla kasernområdet.

Förhistoria

A 6 sattes upp 1895. Anledningen var det osäkra Europa under slutet av 1800-talet. Tyskland hade fört krig mot Danmark 1864. Två år senare var det krig mellan Preussen och Österrike. Frankrike och Tyskland förde krig 1870-71. Tysklands enande 1871 påverkade stark maktbalansen i Europa. Det fanns anledning för Sverige att stärka sitt försvar. Genom 1875 års härordning föreslogs, vilket slutligt bekräftades av 1892 års urtima riksdag, att antalet artilleriregementen skulle öka från tre till sex. Göta artilleriregemente (A 2) i Göteborg, då härens största, delades i två, varav Andra Göta var avsett för Andra arméfördelningen. Där ingick även Första och Andra livgrenadjärregementena, Jönköpings och Kalmar regementen samt Smålands husarregemente. Den 1 oktober 1895, sattes alltså Kungl. Andra Göta artilleriregemente (A 6) upp. Några månader tidigare hade Gottschalk Geijer blivit utnämnd till dess överste och chef. Rekryteringen tycks inte ha inneburit några problem. Till 22 officersbeställningar fanns 49 sökande. Personal ur Förstas 7. och 8. batterier utgjorde stommen till Andra Götas I. division. Personal från Wendes artilleriregemente och dess Landskronakontingent bildade II. divisionen. Eftersom kasernerna i Jönköping inte var färdigbyggda, blev A 6 kvar i den gamla förläggningen, Borgerskapets kasern på Otterhällan i centrala Göteborg, i drygt två år. Moderförbandet, Första Göta, flyttade till nya kaserner på Kviberg, då långt utanför staden.

A 6 fick alltså bestå i 90 år, men i Jönköping hade det dessförinnan, med ett avbrott på 56 år, funnits artillerister lika länge som man i Sverige har kunnat tala om artilleri. Redan under 1400-talet fanns "bysseskyttar" och "fyrverkare" på Rumlaborg vid Huskvarnaåns utlopp. Under 1500-talet fanns artilleri på Jönköpings slott, men något artilleriförband i egentlig mening fanns där knappast före 1636 då Kungl. Artilleriregementet bildades. Det var fördelat på över 50 garnisoner och hade att bemanna såväl fast uppställt artilleri (fästningsartilleristater) som rörligt fältartilleri, bl.a. i Stockholm, Jönköping och senare i Malmö. Den 16 mars 1637 utfärdade drottning Kristina fullmakt för kaptenen Lars Arfwedsson att vara tygmästare över alla fästningar i Småland och Västergötland. Om man så vill kan A 6 anor räknas från denna dag. Jönköpingsartilleriet deltog sedan bl.a. i slaget vid Landskrona 1644, där Lars Arfwedsson stupade.

1662 uppgick Jönköpingsartilleriet till 73 man i fältartilleriet och 18 man i slottsartilleriet. Under Karl XI (1689) blev Artilleriregementet ett ständigt förband. Hela det svenska fältartilleriet hade år 1700 en personalstyrka på 640 artillerister och 1 011 man i stallsaten. Antalet pjäser var 70. Det var färre än A 6 hade i sin krigsorganisation, men mer än dubbelt fl er än vad dagens svenska artilleri disponerar! Regementet fi ck en fast organisation under Karl XII:s sista år, vilken behölls under större delen av 1700-talet. 1755 hade regementet 41 kompanier, varav bl.a. ett i Jönköping, ett i Kalmar och ett på Bohus fästning. I Göteborg fanns en artilleribataljon om fem kompanier, vardera med 58 man, uppdelade på fyra konstapelskap.

När hertig Karl, som förmyndarregent, den 26 maj 1794 beslöt att dela upp Artilleriregementet på fyra (Svea, Göta, Wendes och Finska), bestämde han också att Göta artilleriregemente skulle bildas av de i Göteborg, Karlstad och Jönköping förlagda kompanierna samt av artilleriet på Eda skansar. Jönköpingskompaniet behöll sin stationering i hemstaden till år 1801, då huvuddelen, under en kapten Mörcke, flyttade till Göteborg. Kvar i Jönköping blev en kommendering på ett 20-tal artillerister för bevakning av fästningsförråden. Denna styrka flyttades till Karlsborg i november 1842.

Götas krigserfarenheter

Göta artilleriregementes enda insats i strid var under Napoleonkrigen och under Sveriges korta fälttåg mot Norge 1814. Kronprins Karl Johan ledde den s.k. Nordarmén – bestående av 155 000 svenska, preussiska, hanseatiska och ryska soldater – som den 23 augusti 1813 slog en fransk armé vid Grossbeeren strax söder om Berlin. Göta deltog i fälttåget med en fältartilleridivision med bl.a. två sexpundiga batterier. Major Gillis Edenhjelm var divisionschef. Även två batterier ur Svea och ett ridande batteri ur Wendes deltog under befäl av det svenska artilleriets nydanare, Carl von Cardell. De utmärkte sig, förutom vid Grossbeeren, även vid Dennewitz och i det avgörande slaget vid Leipzig.
Den 1 april 1898 kom artilleristerna tillbaka till Jönköping under sin nye chef överste Jacques de Laval. Den 6 april var det paraddag och invigning av kasernerna, som i stort sett varit färdiga sedan i januari.

Slaget vid och stormningen av Leipzig den 16-19 oktober 1813 var bland de största som ägt rum i Europa före 1900-talet. Den svenska artilleriinsatsen var framgångsrik, men begränsad. Cardells tjugo pjäser hann avfyra cirka 1 000 skott under sin fyra timmar långa insats den 18 oktober, vilket kan jämföras med de 200 000 skott som 730 franska kanoner sköt under tre dagar. I december drog sig den franska armén tillbaka över Rhen. Karl Johan passade under vintern på att använda Nordarmén för att gå mot Glückstadt – Bornhöft i Schleswig- Holstein. Danmark tvingades därmed, genom freden i Kiel den 15 januari 1814, avträda Norge till Sverige.

A 6 historia i korthet

Den 1 april 1898 kom artilleristerna tillbaka till Jönköping under sin nye chef överste Jacques de Laval. Den 6 april var det paraddag och invigning av kasernerna, som i stort sett varit färdiga sedan i januari.

Kasernbyggnaden när A 6 kom till Jönköpin.

Historien därefter har skildrats i andra sammanhang (bl.a. i "Glimtar ur ett regementes liv under 90 år"), men i korthet kan nämnas några namn- och organisationsändringar.

1905 fick Kungl. Andra Göta artilleriregemente, A 6, det namn som det hade vid den slutliga nedläggningen den 30 juni 1985. Då hade det redan dragits in en gång 1927. Vad som hände framgår av ett telegram från H.M. Drottningen: "Kungl. Smålands artilleriregemente upphör i sin nuvarande gestalt efter att ha levat sitt eget liv i 35 år. I avskedets stund hälsar jag eder med tack för redligt uppfylld plikt. Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!"

Efter att ha slagits samman med Positionsartilleriregementet, A 9, uppstod regementet på nytt den 1 januari 1928. ("Posis" sattes upp 1903 med förläggning i Livgardets till häst gamla kasern på Storgatan i Stockholm.) Namnet ändrades till Smålands arméartilleriregemente, men numret A 6 behölls. Uppgiften blev att sätta upp tunga batterier och att 1928-1936 även svara för utbildning av ett ballongbatteri, 1932 motoriserades det, 1942 återtogs namnet Smålands artilleriregemente. Se vidare i kapitel 4.

Andra Göta gör sitt intåg i Jönköping. De tunga kanonerna sätta tydligen samhället i gungning. Kyrktornen vaja som träd i storm, husen hålla på att störta in och båtarna på Vättern ha råkat i sjönöd. På Vedtorget vid "Snurren" råder panik. Göta hovrätt tappar hatten av förskräckelse och borgarparet söker tygla sin jänta, som ändå lyckas pussa kaptenens kanon. Historiemålning av Pelle Malmborg i Strix.

Till historien hör även att A 6, fram till 30 april 1927, utgjorde en egen församling. Från 1895 ingick den i Göteborgs garnisonsförsamling, men bröts ur denna vid flytten till Jönköping 1898. I kyrkböckerna kan man bl.a. läsa att den då nyligen utnämnde regementschefen, de Laval, dog i lunginflamation den 16 mars 1899. Där redovisas också Spanska sjukans härjningar. 1918 krävdes nio offer. 1920 kom pandemin i en andra våg. I mars månad dog 25 värnpliktiga och andra församlingsbor i diagnosen lunginflammation och liknande.

Den första tiden i Jönköping var A 6 organiserat på regementsstab och två divisioner med vardera tre batterier. 1906 tillkom en tredje division, men summa antal pjäser var fortfarande 36. Strax före första världskriget tillkom en fjärde division. Upprustningen vid andra världskriget kom igång sent. 1936 tillkom en brigaddivision, med 7,5 cm kanon m/02-10, avsedd för Kavalleribrigaden, som bildades något år senare. Två divisioner ombeväpnades med 10,5 cm kanon m/34 före krigsutbrottet och 1940 kriget tillkom ytterligare tre divisioner. Mobiliseringsstyrkan vid krigsslutet 1945 var sammanlagt ca 7 000 man och regementet hade mer än 100 pjäser, huvudsakligen 10,5 cm haubits m/39, 10,5 cm kanon m/34 och 15 cm haubits m/39, fördelade på förband enligt tabell.

Nummer

Sattes upp

Typ

Anmärkning 1

1. 1928 Artillerichefsstab Ombildades senare till 6. artilleriregementsstaben. A6 övertog 1962 även 22. artregstaben från A 2.
I., II., III. 1928 kårdivision
IV., V., Vi. 1940 -"-
VIII 1944 -"- Överfördes 1947 till A 9.
25., 26., 27. 1940-42 kårmätbatteri Omnumreras 1947 till 47., 48., 49.
VIII 1936 brigaddivision I. brigaddivisionen före 1943
VIII., X. 1943 pansardivision

 

Till kap 2 • Borgerskapets kasern

Tillbaka till Innehållsförteckningen